Som dem flesta kanske redan vet om så är jag och Lukas inte ett par längre (enligt mig defininerades vi som det). 

Detta tog hårt på mig i början på dagen när vi skrev (notera SKREV), men i slutet av dagen slog det mig att jag ändå är villig till att försöka umgås trotts allt. Att kunna förlåta och acceptera läget som det är. Jag önskar att flera kunde göra det även hur svårt läget är. Visst kan man inte förlåta någon som tagit livet av en annan. Men acceptera att det som hänt har hänt. Jag har väldigt svårt för det. Men något säger mig att man måste fortsätta blicka framåt och se det positivt istället för negativt. Att man inte kan gräva ner sig och tänka att allt är skit, så tänkte jag den dagen. Men till slut slog det mig att gå upp från gropen sträcka på ryggen och bevisa för honom och världen hur jävla bra jag är.